Fogdens fyr

Startsida

Kamerabilder
24 timmars info
Diagraminfo
Månadsstatistik
Mobilväder
Vänerns ref.nivå
Vattentemp

Sol-UV info
Fyrens historia

Väderlänkar Sverige

SMHI
SMHI Båtvädret
Sverigevädret

Europa väder

Väderkarta


Åmålslänkar

Sjöräddningen
SSÅV
Åmål-Säffle Dykklubb
Motorbåtsällskapet
Åmåls Trollingklubb
Örnäs fiskecamp

Vänerkarta





”Johan på Fogden”

Hans stora familj hade kor och höns på den lilla ön.

Som ett smycke längst ut i Åmålsviken ligger Fogdens fyr. Fyren är inte stor men sedd från sjön bjuder den på en av de mera monumentala fyrupplevelserna på Vänern. Över Åmålsvikens vatten avtecknar sig fyrtorn och lämningar som ett minne av en epok och utgör en av Vänerns många intressanta fyrmiljöer. Kanske är det dess siste fyrvaktare, Johan "Sjörövar'n" Johansson, eller "Johan på Fogden", som bidragit till myter och historier.

Johan Johansson blev den siste fyrvaktaren på Fogden och innehade tjänsten från 1898 och fram till automatiseringen 1935. Under namnet Sjörövar'n eller kort och gott Rövar'n blev han en välkänd person bland sjöfolket på Vänern och inte minst bland Åmålsborna. Han hade nämligen en stor vänkrets och alla ville lyssna till "Johan på Fogden" som var väl hemmastadd i den Svenska litteraturen och ingen kunde som han berätta en historia, sann eller osann. Han kunde också fatta pennan och skildra, natur och sjöliv på ett intressant sätt.

Johan Johansson förde den välkända båten Skidbladner och tjänstgjorde också som prickhållare och lots. Ofta var det så att fyrvaktarhustrurna tog hand om arbetet med fyren när maken var sysselsatt med andra uppgifter. Eugenia Johansson var inget undantag och hon svarade för det mesta for tändning och släckning av fyren. Dessutom skötte hon rengörning och putsning av fyrapparat och lampa.

Makarna Johan och Eugenia Johansson hade sex barn och i ladugården och fyrhuset på den lilla ön hade makarna en ko och en hel del höns vilket hjälpte till att klara, det stora hushållet. Det var ju inte nästgårds till närmsta handelsbod.

Johan och Eugenias ko gick omkring på den lilla ön och betade av vad som farms i bergsskrevorna, och när det inte fanns något bete tog Johan kon på en liten flotte, som bogserades över till fastlandet – Höganäs – och ett rikare bete. Till skolan inne i Åmål fick barnen ta sig med roddbåt och på vintern gick de över isen in till staden. Man gick som oftast i land vid Höganäs och därefter gick de till fots vägen in till skolan.

En av döttrarna, Berta Johansson, Åmål, berättade for numera framlidne Gustaf Anderson om livet på ön. Hon berättade att fyren på den tiden drogs runt av ett lod som drogs upp var fjärde timma. Inget tyngre jobb, förklarade den gamla damen. Däremot var det tungt att varje kväll bära fotogendunkarna från förrådshuset och upp till toppen av fyrtornet. Fotogenet fyllde man i behållaren, på fyrlyktans överkant. Av brandsäkerhetsskäl fick man inte fylla på mer än vad som erfordrades for att fyrlågan skulle brinna en natt.

Med stolthet kunde Berta Johansson visa upp den mistklocka av gjutgods, tillver­kad i Norge, som vid svår dimma användes som varningssignal så att fartygen hittade inloppet till Åmålsviken.

Bemanningen av fyren på Fogden drogs in 1935. Därmed hade siste fyrvaktaren, Johan Johansson, tjänat ut och gick i pension. Året efter, 28 mars 1936, avled "Johan på Fogden" 72 år gammal. Som bevis på duglighet och uppskattning hade han 1920 erhållit Pro Patrias silvermedalj.

Den första fyren på ön Fogden uppfördes 1851. År 1869 byggdes en fyrvaktarbo­stad med fyr på taket och år 1908 ett nytt fyrtorn på gaveln av fyrvaktarbostaden. Den nuvarande fyren på Fogden tändes första gången 15 juni 1935. Det vitmålade fyrtornet med rött midjebälte är ett fint exempel på trätornsfyr från 1930-talet. Fyren var då utrustad med AGA-ljus.

– Det var ett tungt och farligt arbete att bidra de 100 kg tunga acetylengasbehållar­na från Fogdens båthamn upp till den nya AGA-fyren. Därför byggdes efter en tid en träränna från norra strandkanten upp till fyren. Med hjälp av en handdriven vinsch utanför fyren kunde man sedan dra upp och fira ner gastuberna betydligt säkrare och bekvämare. Detta arrangemang utnyttjades ända fram till fyrens elektrifiering 1993, berättar förre lotsbefälhavaren på Vänern Lasse Elehn.
Även den enkla interiören är väl bevarad sedan 1935. Den gamla glaslinsen i fyrtornet har numera försetts med ellampa.

Sommartid är det många som besöker Fogden och det finns naturligtvis äldre Åmålsbor som än i dag minns "Johan på Fogden" eller som har hört berättas om den originelle fyrvaktaren. Om man vandrar på ön kan man också intill fyrtornet se det gamla fyrvaktarboställets sockel i huggen gråsten och bodar av trä.



Uthuslängan har på senare år renoverats och tillbyggts. Sedan 1993 inrymmer den lokaler for Säffle-Åmåls Dykarklubb.

Om Johan Johansson var den siste fyrvaktaren på Fogden så var Anders P. Larson Roos en av de tidiga och tillträdde tjänsten 1867. 1875 upprättades ett nytt kontrakt mellan Larson Roos och Seglationsstyrelsen. I slutet av 1800-tales innehades fyr­vaktartjänsten av Carl Fredrik Anderson och därefter var det Johan Johansson som innehade tjänsten under 37 år.

Fyrvaktare Johan Johansson var en färgstark person, kvick med tungan och laddad med historier från sjölivet. Av en artikel i PD för åtskilliga år sedan märker man tydligt att den gamle fyrvaktaren hade en utpräglad Känsla för naturen och årstidernas skiftningar.

"…Det är höst, stormen vräker över Vänerns vidder men huru gärna jag sitter därute! Så klagar Ingeborg, ty nu hava de solglada Åmålsborna flytt undan storm och väta, bärgat sina båtar och klistrat igen fönstren samt sitta som flugor inom stängda dörrar. Annat är det för en annan som ständigt får ligga i med väta, storm och oväder…”

Fyrvaktare Johan Johanson i sin välbekanta båt Skidbladner på väg från Åmål och ut till Fogden. (Bild kommer senare..)
Mig din vilda vrede harmar, Du gör hemgång på vår jord. Varför skriker du och larmar? Ingen har ju sagt ett ord. Som en bandhund argt du skäller, vänder havet ut och in, Ingen roddarkäring häller Har en sådan käft som din. Se, hur Fogden står begravet Mitt i skummet med sin fyr. Som en tragedi är havet Stormen dr dess uvertyr.

Efter en lång vinter kommer så våren igen. Då får "sjöhjältarna" i Åmål brått, ty då är ingen tid att förlora. "Båtarna måste skrapas, målas och poleras, ty de skola vara i sjövärdigt skick, så lyder sjölagen. Ståtligare syn kan ej ses än då hela flottiljer går ut efter en lång vinter och intaga sina respektive platser vid olika stränder, efter det den första udden är klarad — som är Örnäsudden. Då är det som en dörr öppnades på vid gavel, och vänliga röster höras ropa: Välkommen vi har väntat Eder länge. Härifrån sätta båtarna olika kurser, somliga färdas till den bedårande vackra Kilsvi­ken for att vara skyddad av uddar och vind och från vars kullar och krön Åmåls stad vackert avtecknar sig, andra åter till den fiskrika, vassbekrönta Önaholmsviken, en del andra styra söderut till den mångomsjungna Tössebäcksskärgården. Men själva "sjökungarna" styra ut över sol, glittrande vidder, till Klasarna eller Skräcklingarna, där abborren står i stora stim".

Den som idag lägger till vid Fogden kan nog inte förstå hur en fyrvaktare med stor familj kunde klara livet ute på ön och att man dessutom, kunde ha ko och höns på den höga bergknallen är närmast obegripligt. Men Johan klarade den bedriften och han hade också ett gott umgänge. Det var många av den gamla Åmålssocieteten som styrde färden ut till "Johan på Fogden". Främst för att duka upp utflyktskorgarna och bjuda Johan på mat och dryck. I gengäld fick de god underhållning när Johan började dra sina skrönor, sjunga, och deklamera. Han var ju väl bevandrad i litteraturen. Kanske var det därför han fick namnet "Sjörövarn".

Källfakta: Åka Janssons böcker Profiler i Åmål. Texten och bilderna är publicerade med författarens medgivande.

Mer info om projektet |Kontakta oss | ©2007 Karlbergsgymnasiet Elprogrammet
Sidan skapad av Webvind ver. 2.1.80, Elji AB , Tjörn